Du som har varit i Viktors affärshus och läst om renoveringen av hallen där vi hittade pärlspont under masoniten noterade kanske en detalj som inte var nämnd. När du går upp för trappan hänger det en gammal vällingklocka till vänster. En klocka med en helt egen historia och som vi tyckte förtjänade en egen text.
På bilden ser du handlare Viktors syster Elsa ge signal i klockan. Vällingklockan hängde en gång i tiden på Kärnebygd gård, där hushållerskan kunde ringa i den när det var dags för mat.
När Ida & Albin flyttade från Kärnebygd gård tog de med sig vällingklockan och hängde i sitt nya hus. Där hängde den ända fram till att Viktors systrar Ingeborg och Karin sålde huset. Då tog Ingeborgs son Christer Johansson hand om klockan, och sedan dess har han haft den i sina ägor.
Christer skänkte klockan till Viktors affärshus
En dag knackade Christer på dörren när vi höll på med renoveringsarbete i huset. I handen hade han vällingklockan.
Jag skulle bli väldigt glad om ni ville hänga upp klockan på sin plats igen.
Han berättade var klockan hängt och kom lite senare med bilden på Elsa. Vi var förstås lyriska, för vi vill verkligen föra vidare den spännande historia som huset och bygden har.
Tänk en tid då köket kunde bestämma när det var dags för rast genom att ringa i vällingklockan. Mat som lagades från grunden fick tid på sig att färdig.
Idag har vi hängt upp klockan i en krok som ser ut som ett älghuvud gjord av smidesjärn. Det är Jonny Gunnarssonskapat den i sin egna smedja i Backa hage, som ligger en knappt 1,5 kilometer från Viktors affärshus.
Det är också han som gjort skärbrädan och smörknivarna som du använder när du bor hos oss. Jonny är bror med Jerry, en av oss Solskensfarmare som driver Viktors affärshus, och deras morfar Karl var den sista mjölnaren vid Kärnebygd såg & kvarn och bodde i Kvarnlyckan på kullen intill affärshuset.
Hallen var nog ett av de rum som var i minst egentligt behov av renovering när vi övertog Viktors affärshus, samtidigt som det är det första intrycket för en gäst som kommer in genom ytterdörren. Sagt och gjort bestämde vi att vi nog får fixa till hallen för att göra den mer välkomnande.
När du steg in i hallen precis efter köpet hamnade du i ett ganska mörkt rum. Till höger, i en ännu mörkare del av rummet, fanns dörren till badrummet.
De släta masonitväggarna var rollade i en ljusblå färg, med en bård i grönt och rosa överst.
På golvet låg en plastmatta som gjorde ett försök att imitera ett trägolv.
Pardörren var utbytt för ett par månader sedan, men den nya påsalningen och foderna hade ännu inte hunnit få färg.
Vi skulle bara…
Vår första tanke var att bara måla väggarna för att snabbt göra huset möjligt att hyras ut. Dock kunde vi inte släppa tanken på vad som fanns bakom masoniten. Var det plankvägg? Eller rent av pärlspont? När Hanna använde en tunn skrapa för att ta bort bården längst upp på väggen upptäckte hon att det gick sticka in den ovanför masoniten och tyckte då att det kändes som en pärlspontpanel bakom.
Vi bestämde oss för ta bort masoniten. Christian och Nora började riva väggen, och här kan du se vad de hittade.
Jovisst! Där fanns den gamla ursprungliga pärlsponten, och det gav ett helt annat intryck till hallen med en gång.
Nästa fråga var hur vi skulle hantera ytterväggen vid dörren. Där är det tydligt att det tilläggsisolerats på insidan. Vi funderade på om bröstpanel skulle kunna vara ett alternativ, och måla eller ha en tapet ovanför.
Vi kunde inte riktigt hålla oss, och när Jerry skulle göra elarbeten passade vi på att tjuvtitta bakom skivan. Han sågade upp en ruta ovanför dörren och använde ett stämjärn för att lossa på den. Det skulle vi ändå kunna rätta till så det inte syntes bakom en eventuellt kommande tapet.
När Jerry öppnat upp och tagit bort tilläggsisoleringen fanns den eldosa vi väntade oss. Jo, där fanns pärlspont också.
Vad skulle vi nu göra?
Skulle vi fortsätta med idén om bröstpanel? Om vi river bort tilläggsisoleringen, skulle vi kunna ha rummet utan? Kanske kunde vi lossa den pärlspont som fanns bakom och flytta till den nya innerväggen.
Bort med väggen!
Vi tvekade några minuter, sedan åkte väggen bort. Där bakom isoleringen fanns visserligen en del pärlspont, men det visade sig lappat och lagat efter att entrén ändrat utseende genom årens lopp. Fönster har tagits bort, och olika dörrar passerat revy.
Nu när väggen var borta bestämde vi oss för att sätta upp ny pärlspontspanel på väggen. Jerry har en Logosol, så all pärlspont vi använde sågade och hyvlade han till på sina maskiner.
Vad var sopat under mattan?
Plastmattan i träimitation rev vi bort och där under masoniten hittade vi ett trägolv som vi valde att måla.
Linoljefärg och tapeter
All pärlspont och golvet målades, som Margareta uttrycker det, med en glad grå linoljefärg från Ottossons färgmakeri, ren umbragrå på väggarna och golvet i en egenblandad nyans av umbragrå och gräddvit. Lister, foder samt vangstycket och räcket till trappan valde vi också att måla umbragråa.
På väggarna satte Hanna och Ingrid upp tapeter mönstrade med stora blommor på grå botten. En tapet som vi hittade på Rusta, var precis vad vi vill ha. Redan när första våden kom plats kändes det väldigt rätt. Flera av de äldsta tapeterna som vi senare hittat i huset har kraftig färg och stora mönster så det känns som vi hittat husets själ.
Dörren hade en masonit som dolde speglarna. Där bakom dolde sig samma röda färg som trappan har. Vi har låtit dörren vara som den är så länge.
Så här blev det
Vi är väldigt nöjda med resultatet, och många som kommit besök har sagt att hallen är välkomnande. Precis så som vi vill att det skall kännas.
Du som har varit i Viktors affärshus och läst om renoveringen av hallen där vi hittade pärlspont under masoniten noterade kanske en detalj som inte var nämnd. När du går upp för trappan hänger det en gammal vällingklocka till vänster. En klocka med en helt egen historia och som vi tyckte förtjänade en egen text.
En dag knackade Christer på dörren när vi höll på med renoveringsarbete i huset. I handen hade han vällingklockan.
Idag har vi hängt upp klockan i en krok som ser ut som ett älghuvud gjord av smidesjärn. Det är Jonny Gunnarssonskapat den i sin egna smedja i Backa hage, som ligger en knappt 1,5 kilometer från Viktors affärshus.
